Tandoorifest, golftävling och FRRO

Sista dagarna här i Indien vart väldigt innehållsrika. I lördags var vi bjudna till en svensk familj som bor på andra sidan stan, vilket passade bra för på söndagen vart det ju golftävling på "deras" bana.
Familjen E hade köpt en riktig tandoori grill, vilket om man skall försöka förklara hur den ser ut: ett stående oljefat som är klätt på insidan med bränd lera. Sedan värmer man upp den genom att lägga kol i botten och elda i flera timmar innan det är dags att börja grilla. När man sedan grillar stoppar man ner långa grillspett med marinerat kött eller grönsaker. De hade hyst in en kock för detta som hållt på i två dagar för att få allt klart, vilket lönade sig , allt smakade toppen och värdparet kunde ju i lugn och ro umgås med oss gäster.

Söndagmorgon var det tidig uppgång för att komma i tid till golftävling nummer två. Vi alla var lite småsega och lite nervösa inför dagens runda, alltid svårt att spela på en bana som man inte känner så väl. Jag hade ju ändå lite fördel för min caddie från Eagleton hade tillsammans med en annan caddie kommit ditfarande på motorcykel. Man måste ju bara beundra dem för deras engagemang. Tyvärr hjälpte det inte så mycket denna runda. Jag gjorde en bedrövlig runda ut med bara 12p men lyckades skärpa till mig på hemvägen och fick ihop 20p men det räckte inte denna dag. Men en liten tröst var att vi var bästa boll av alla.

Idag har vi varit på FFRO (Foreginer Registration Office) för att föränga våra visum och uppehållstillstånd. Jag trodde vi skulle göra det i januari när vi kom tillbaka men igår kväll var det helt plötsligt betsämt att det skulle ske idag och imorgon.
Idag var det "bara" att hämta lite papper på FFRO som vår "agent" sedan åkte till polisstationen med, nu sitter vi och väntar på att vi får komma till polisstationen och få tillbaka pappren på att vi bor på denna adress.
Imorgon blir det en dag till på FFRO då vi förhoppningsvis har alla papper i ordning så vi kan få vårt visa. Men man kan aldrig vara säker i detta land, dock är det lite brådis för jag åker hem imorgon natt så det är liksom i sista minuten.
Så nästa gång vi hörs hoppas jag att det är live, jag kommer att vara hemma till mitten av januari. Så detta blir nog mitt sista inlägg för iår så God Jul och Gott Nytt År på er alla, här i Indien och "hemma" i Sverige.

En vecka till har rullat förbi och en vecka kvar till hemfärd

Nu är det sista rycket här innan det är dags att åka hem till jul. Jag känner att hemlängtat börjar ge sig till känna. I lördagskväll hade vi bjudit över några svenskar innan det är dags att åka hemåt en sväng. Det vart en lustig blandning av mat vi började med glögg och pepparkakor (för att få lite julstämning), sedan grillad kyckling (R fick stå vid grillen)  med grekiskpaj vilket gjorde att man trodde det var svensk högsommar igen. Vädret just nu är också som svensk sommar lite kyligare på kvällarna (18 grader) och 27 grader på dagarna. Trevligt hade vi i alla fall och det känns lite trist att vi inte kommer ses igen förrän nästa år.

Söndagen ägnades åt? Jajamensan golf, vi har nästa deltävling i vår Scandinavian turnering nästa söndag så nu gäller det att få alla träningsmöjligheter. Jag spelade bra så jag klådde alla grabbarna (om man räknade på poäng), eller R och jag kom visst lika om vi räknade på ngt annnat sätt och då vann ju han eftersom han har lägre handicap. Golfbanan är riktigt vacker nu med vackra blommor som doftar gott, häromdagen upptäckte jag att det växte julstjärnor på banan, variant större än hemma.

Papaya växer det också på banan, häromveckan lovade "utslagspojken" (han som kontrollerar första tee) att han skulle ta ner och lägga undan en papay till mig. I söndags när vi kom så ropade han in mig i lilla huset och gav mig en jättefin mogen papaya.

Raju framför Papayaträdet

Den här veckan har två dagar ägnats åt golfträning, min caddie går väldigt seriöst inför detta så jag får verkligen bra privatlektioner. Han har till och med lovat att komma till Clover på söndag för att hjälpa mig på tävlingen.



Projekt i slummen

Igår var dags för ett besök i ett slumområde ca 30 min från oss. F en av tjejerna, är med i ett voluntärprojekt där de har starat upp verksamhet för kvinnor bosatta i området.

Frida visar vägen

Det är oftast kvinnorna som är mest utsatta, de blir lämnade med barn och föräldrar medan karlarna kanske bor borta för att tex jobba på ngt bygge. Att då kunna bidra till försjörningen har gjort en stor skillnand för dessa kvinnor.
De får dels utbildning i hur ett företag skall drivas, med kvalitetsäkring, ekonomi osv, men de får även lektioner i engelska.
Verksamheten har olika inriktningar dels har de startat en secondhand butik där de tar emot kläder, leksaker, husgeråd och säljer det sedan för en billig peng ca 1-5 kr till de i området. De har även tillverkning av väskor som är gjorda av återvunnet material antingen "mjölkpaket" eller rissäckar. Det finns även en dagis verksamhet för de kvinnor som är med i projektet.

Tillverkningen i full gång

När vi kom var det sångstund för barnen det var något bekant över sången och det visade sig vara "broder Jakob" på hindi.

Vägen till lokalen, tll vä ett plåtskjul där en familj bor precis utanför en stort sopberg.

Adventsfirande

1:a advent har inte gått obemärkt förbi även om vädret som just nu är lite grått, inte riktigt skvallrar om att julen närmar sig. Igår var vi bjudna till familjen Z för adventsfirande vi hade med gemensamma krafter försökt att skapa ett litet julbord och lyckade över förväntan. Där fanns både Jansons, köttbullar, nubbesallad, gröt, vörtbröd, saffransbröd, glögg, pepparkakor och till och med knäck och ischoklad. Tänk vad man kan få ihop när alla hjälps åt och med lite extra leveranser hemifrån.
Efter en inledande femkamp där alla tävlade efter bästa förmåga smakade det bra med den jul inspirirande maten. När sedan mörkret föll så bidrog alla röda lyktor, julstjärnor och röda dukar till att man kunde ana julen är på väg. Tack fam Z för en stämningsfull 1:a advent, detta får gärna bli en tradition.

Julmarknad och bröllop

I lördags var det familjen Lundqvist sista dag, grabbarna åkte iväg redan vid halv sju till golfbanan. Det var tävlingar klockan ett så för att hinna gå en runda fick de lov att starta tidigt. Mia och jag kunde ta det desto lugnare vi skulle bli hämtade 11.30 för att gå på julmarknad. Varje år anordnar OWC en julbazar för att finansiera de olika välgörenhetsprojektan som de driver. Det var fullt med stånd som sålde allt från julsaker, bröd till smycken. M inhandlade ett smycke medan jag gick tomhänt därifrån, stämning var väldigt amerikansk med skolor som uppträdde och sjöng julsånger.

På kvällen var det dags att åka på bröllop igen den här gången var det en arbetskamrat till R som skulle gifta sig. En karta hade vi fått för att hitta dit men det tog oss ändå en felkörning för att hitta dit. Väl framme gick vi in i bröllopslokalen alla var glada och visade oss vägen till sittplatser. Väl sittande och tittande på brudparet började R bli lite skeptisk - Är detta verkligen Cindhu?  Klart hon var ju lite mer sminkad än annars. Inte förrän han gått fram och tagit kort och frågat de i entreen om det var Cindhu fick vi klart för oss att vi var på fel bröllop!!
Deras lokal låg ca 50 meter längre ner på gatan, så det var bara att traska ut med ett leende och gå till rätt bröllop, det var ju tur vi inte han lämna över presenten.

Ett tjusigt brudpar (det är kvinnan som är R arbetskamrat)

Efter att lämnat över presenten och tagit de sedvanliga fotografierna, gick vi en våning ner för att få mat. Den här gången satt man vid långa rostfria bänkar med ett bananblad framför sig, påminde lite om en sämre skolmatsal. På bladet serverades sedan maten det var "kypare" som kom och lade på diverse olika röror, det var kalla sallader och varma curries, ris och till efterrätt söta nudlar. Eftersom det var ett hiduiskt bröllop så var maten vegetarisk, när man fått sin mat var det bara att hugga in med fingrarna.

Väntar på "varmrätten"

R arbetskamrater låter sig väl smaka

Kerala och Indiens sydspets

Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen mun nu är jag tillbaka.  Vi har Sverige främmande, Andreas föräldrar har varit här i en vecka nu så tiden har bara runnit iväg. Vi har varit på lite tempel, shoppat och spelat golf här i Bangalore innan det i söndags var dags att styra kosan mot kusten. Denna gång gick resan till Kerala (God´s own country) sydväst om bangalore, efter en knapp timmes flygtur var vi framme. Där var värmen och luftfuktigheten klart högre än i Bangalore, efter 20 min bilfärd var vi framme vid vårt hotell, Molly´s retereat, som visade sig vara en riktig pärla. Ett litet hotell med bara 8 rum med en lite grekisk inspirerad omgivning, resturangen serverade också jättegod mat för en billig peng.

Stranden närmast oss var ganska lång och användes för att fiska på. Varje morgon lade de ut nät med båtar som de sedan drog in från land. Robert och Jimmy fick inte stå och titta så länge förrän de var tvugna att bli med och hjälpa till, tyvärr vart inte fångsten så stor denna gång så ngn färsk fisk fick de inte med sig hem.

Vi hyrde bil och tog en tur söderut på tisdagen, målet var Indiens sydpets för att se när de olika haven möts. Ca 2,5 timme skulle resan ta men vi gjorde några stopp på vägen dit. Ett mahradjapalats fullt med träsniderier vart vårt första stopp, palatset hade använts ända fram till 1940 av maharadjan (vet dock ej vilken) innan det togs över av regeringen.

Många vackra träarbeten fanns det i palatset.

Nästa stopp vart ett 1400 år gammalt tempel helt gjort i granit, man fick inte fotografera där inne så några bilder vart det inte. Vi fick en guidad av en av prästerna i templet, det är otroligt hur vacker de kunde mejsla ut figurer ur stora stenblock på den tiden. Det fanns även musikpelare, flera pelare huggna ur ett stycke sten som man fick olika toner i när man trummade på dem.

Vår färd fortsatte ner mot sydspetsen och till staden Kanyakumari eller Cape Comorin där Indiska oceanen möter Bengaliska havet. Det blåste ganska hårt så vi kunde inte ta färjan ut till "Indiska Frihetsgudinnan", men när vi fick se hur färjorna såg ut var vi inte allt för ledsna, de såg ut att kunna sjunka vilken dag som helst.

På vägen tillbaka gjorde vi vårt sista stopp, en båttur i kanalerna (Backwaters) i Poovar en rofylld tur med avslutning på Golden Beach för att se solnedgångnen.

Sista dagen var Mia och jag nöjda med att bara slappa vid poolen medan gubbarna som är lite rastlösa tog en promenad och kom tillbaka välinoljade efter att ha fått massage.

Väl hemma hemma igen var det arbete för R igen medan vi andra roade oss på golfbanan.

Golftävling och citymarket

I lördags var det dags för min första golftävling -Scandinavian open golf tour- en tävling som Robert arrangerat. Tävlingen gick på Eagleton, vår hemmabana och det kändes bra även om jag var lite nervös hur det skulle gå med mitt nya handicap. Jag har ju inte spelat i närheten av det sen jag fick det. 22 svenskar och norrmän hade anmält sig till tävlingen och klockan 8 var det full fart kring övningsbanorna. Klockan 8.30 gick första boll ut och jag gick i tredje, ett härligt gäng var vi och stämningen var på topp i bollen hela rundan vilket banade för bra resultat för oss alla. (gick precis på mitt hcp)

Glada tjejer innan första utslag

Även Robert gick det bra för som knep en andra plats i herrtävlingen.

Efter prisutdelning och en kall öl som smakade bra efter en dag i solen, åkte vi vidare till Tattv en indisk restaurang för gemensam middag. En härlig dag med mycket trevlig golf och många glada svenskar/norrmän.

Idag har jag varit på City market ett ställe jag velat åkt till länge men inte blivit av. Nu var vi 7 tjejer som drog dit och målet var att hitta band och pärlor. Citymarket är en "stadsdel" där allt säljs, det är en gata för cyklar, en för bröllpskort, en för skor, en för juveler osv. osv. Efter att ha irrat runt på alla dessa smågator som är fulla med folk, bilar, kossor i någon timme hittade vi äntligen rätt gata och pärlor och band kunde inhandlas.

Nrityagram - en dansskola gömd i det gröna

Igår var vi ett gäng tjejer som åkte till en danskola som vi hört talas om. Efter ca en timmes bilfärd som slingrade sig längre och längre ut på landet började man bli lite skeptisk till om vi var på rätt väg.
Plötligt var vi framme och här i ingenstans fanns denna oas av lugn och harmoni.

Skolan öppnades för 20 år sedan och lär ut traditionell indisk dans ( Odissi, Kathak eller Bharatnatyam ) eleverna som går där (ca 10 st) kommer från hela Inden och är noga utvalda. Utbildningen är först en 3 årig grundutbildning och sedan en avancerad vidareutbildning på 3 år, under utbildningen bor och lever de på skolan. Det var tre tjejer och en kille som övade när vi var där, takten hölls med hjälp av trummor och taktpinne. Tjejerna var i olika utvecklingsfas vilket gjorde att man kunde se hur svårt det var att lära sig dessa danser, allt var en fråga om perfektio från ögonrörelser till finger ställningar och fottramp.
Efter vi tittat färdigt på dessa otroliga dansare strosade vi runt i deras skolområde som var en oas av lugn med vackra stenbyggnader och grönska.

Gerd och en av dansarna

The Dream

" I dream of bulding a community of dancers in a forsaken place amidst nature. A place where noting exists, exept dance. A place where you breathe, eat, sleep dream, talk, imagine - dance.

A place where all the five senses can be refined to perfection. A place where dancers drop negative qualities such jealousy, small-mindedness, greed and malice to embrace their colleagues as sisters and support each other in their journey towards becoming dancers of merit.

"A place called Nrityagram"

Protima Guari (October 12 1948-August 18 1998)

" Ett fönster i danssalen"

En vecka till

Veckorna bara flyger fram och det redan gått en vecka sedan vi kom hem från Nepal. Vi har fått ett inneboende hos oss, Andreas som skall bo här en månad och gör sin utlandspraktik hos Robert. Det är kul att få lite ungdomar i huset, börjar vara ganska tomt med bara R och mig. I tisdag var vi till golfbanan allihopa för R och A var lediga så vi passade på. När jag kom dit tittade jag på handicaplistan igen för att se om jag stod med och det gjorde jag; mitt nya handicap 28!!! Vilken chock att hoppa från 36 till 28 på ett svep, jag vart alldeles chockad och spelade en usel runda. Nu har jag fått lite att bita i.
Det är bara att ta nya tag, så i onsdags åkte jag och spelade igen nu med tjejerna. Det gick det lite bättre men fortfarande är man alldeles för ojämn och bunkrarna är inte mina favoriter.

Igår och idag har jag haft hemma dagar, igår fastande jag i en bok som jag inte kunde släppa och idag hade jag bestämt mig för att baka bröd och kanelbullat. Idag gick baket ganska bra mot förra gången som var en katastrof och jag fick göra om degen tre gånger innan den vart bakbar.

Ganska skönt att inte behöva fara runt med bilen ibland. Ikväll blir det middag på HardRock Cafe har R ringt och meddelat det hade han och A kommit överrens om. Men klockan är bara fyra så jag har nog ingen ursäkt för att inte gå och träna först. Jag har inte varit dit på hela veckan så det är nog bara att masa sig upp ur stolen och gå dit och köra ett pass.

Trötta ben tillbaka från Nepal

Igår kom vi hem igen efter en vecka i det vackra Nepal.
Vi flög till Katmandu i lördags morse och vart hämtade av vår guide som tog oss på en sightseeing av staden.

Här är jag i den gamla delen av Katmandu med hus gjorda av sten och vacker utsirade träfönster och dörrar.

Vi åkte sedan till en av de mest kända Buddistiska tempel eller Stupa som det kallades, vi kom lagom till "bönen" dvs man går runt stupan samtidigt som man "ber". Fullt med både buddistiska munkar, inhemsk befolkning och turister som vandrade runt stupan.

Efteråt gick vi till en skola för Thangka Art Painting, det är en konstform som utövas av en de etniska folkgrupperna (Tamang) i Nepal, vars kultur, religion och sociala system är utvecklad ur den Buddistiska filosofins tankar. Tavlorna är berättelser om Buddha, livets cykel eller Mandala (visuell hjälp vid meditation)

Målningen är otroligt detaljerad och varje tavla tar månader att göra.

Dagen efter var det dag att ta oss till Pochara en 6 timmar bilresa för att komma närmare Himalaya. Halvägs till Pochara var det dags för ett nytt äventyr, forsränning stod på programmet. En två timmars färd som blev en femtimmarsfärd i både tuffa forsar (M ramlade av) och vacker natur. Mina armar var som betongklumpar när vi kom fram efter hårt paddlande för att ta oss igenom forsarna.

Ett glatt gäng som efter lite lunch är redo för mera forsar

Nästa morgon efter ompackning till ryggsäckar så gav vi oss iväg för vår trekking, två timmar bilfärd väntade innan vi fick börja traska. Det började bara med en mindre grus"väg" uppför, genom små byar.

Vandringens första men inte sista vattenfall.

Fram till lunch var det en ganska behaglig vandring uppför, efter lunch väntade tre timmars vandring uppför i stentrappor.Pust, Pust, ganska snart kändes det både i benen och andningen men upp kom jag. Vi somnade ganska ovaggat på vårt lilla teahouse efter lite varm mat. Dag två var en kort vandring endast 2,5 timme men den bestod av 2300 trappsteg.

Trappstegen tycktes aldrig ta slut

Väl framme möttes vi av en underbar utsikt över Annapurna bergen där flera toppar är över 8000m.

Den tredje dagen när träningsvärken i benen började kännas av hade vi den tuffaste vandringen. Vi började med att gå upp från 2900m till 3200m ner till 2900m för att sedan gå upp till 3200 m igen. Det sved i benen kan jag säga, nerför var nästan värre än uppför och detta var bara före lunch. Efter lunch började nerstigningen i form av just det stentrappor (jag har drömt mardrömmar om stentrappor) i ca 4 timmar, halvägs ner började det regna för att sedan övergå till hagel. Tur jag var så trött så jag inte reflekterade över det, däremot gick vi genom en vacker rodedenrodskog, tyvärr blommade den inte nu men man kunde förställa sig hur vackert det är i april när hela bergssidorna blommar. Väl framme i Ghandruk så var all möda värt det med de vackra bergen runt oss, när vi sedan på kvällen drack vårt vin som vår porter burit åt oss så kände vi oss ganska nöjda.

Utsikten från vårt rum sista natten, den skäms inte för sig.

Sista dagen var det "bara" nerför från 1900m till 1000m på fem timmar så det var ganska behagligt för mina stackars ben.

Äntligen framme och en kall öl smakade gott efter strapatserna.

Robert inhandlade sig en traditionell Nepalesisk mössa inför vandringen. Den hade han på sig under hela vandringen och så många glada kommentarer som han fått för den, han var deras Nepaliska broder.

Summering: En jobbig men rolig och vacker vandring med trevliga trekkingkompisar, en helt suverän guide och en snabb, stark porter. Nepal var lite Indien light med mycket mer turister än jag förväntat mig och Pochara var verkligen trekkarnas paradis, med masor av arrangörer som arrangerar olika trekkingturer.

Efter lite sightseeing i Pochara och Katmandu på hemvägen är vi hemma i Bangalore igen.

Tillbaka från Dubai

När man åker från Sverige till Dubai tycker man att det är en stor kontrast mellan länderna, när man åker från Indien är det nästan ofattbart. Att komma från trafikkaos med kossor, mopeder och Autoricksaws på motorvägen till 6 filiga vägar med bara nya flådiga bilar, från att se halvfärdiga hus bredvid gamla rivningshus till bara skyskrapor med arkitektur som överglänser det mesta. Det kändes som jag bara satt och gapade, kan man verkligen bo och leva så här. Första dagen tillbringade jag på ett shoppingmall som tog mig nästan hela dagen att gå igenom. Arkitekturen var uppbyggd kring olika länder som China, Egypten, Tunisien och Indien.

En Indisk elefant i shoppingcentrat.

Någon storshopping vart det inte tal om, tyckte att allt var för dyrt samt att det var vinterkläder som visades i alla affärer. Kunde inte se framför mig användingen av polotröjor. långkoftor och stövlar.

Affären som jag gick längts och dreglade i, var Geants (typ Ica maxi) . Hade nästan glömt bort hur det är att gå och handla och allt man vill ha bara finns. Ostar, grädde, kött, grovt bröd allt man längtar så efter här i Indien. Hittade Halloumi som jag inte kunde motså hoppas den klarade av resan hit.

På kvällen åkte vi till Dubai mall där världens högsta byggnad finns Burj Kahlif, med sina 166 våningar var den enorm. Framför tornet så hade de en vatten fontän som var enorm och otroligt vacker så framförden satt vi och njöt och åt en god middag.

Vatten fontänen som dansar till musiken.

Dagen där på tog jag hotellshutteln till stranden för att bada i det Arabiska havet några timmar innan vi var tvugna att checka ut.

Hade gärnat tillbringat resten av dagen vi poolen/stranden.

Vi avslutade vår tripp med ett besök på IKEA, kändes som man var hemma igen med alla svenska namn på alla möbler och saker. Lite smått och gott inhandlades såsom servetter, ljus kaviar och hårt bröd. Hårdvaluta här in Bangalore, ett par härliga dagar som gav mersmak.

Men nu är det bara att packa upp och packa om för nästa härliga äventyr. Den får ni höra om, om en vecka när vi är tillbaka.

Dubai och Nepal skall besökas

Idag åker jag och maken till Dubai, R skall jobba så jag får försöka uppleva Dubai för oss båda. Skall försöka hitta någon sightseeing tur så man kan få hjälp med att se det man bör se. Annars är det väl shopping som gäller, fick se att det fanns IKEA på ett av shopping mallen så jag skall försöka ta mig dit. Kaviar, hårt bröd, ljus och servetter hägrar.

Vi kommer hem tidigt fredag morgon och redan på fredag kväll styr vi kosan norrut till Kathmandu och Nepal. Där kommer vi att vara en vecka för att vandra i Himalaya, vilket vi verkligen ser framemot.

Första Hinduiska bröllopet

Igår var vi på vårt första bröllop här i indien, det var vår chafförs halvbror (hans pappa hade två fruar)som skulle gifta sig.
Inbjudan som vi fick var vackert dekorerad men skriven på Kannada så Ajay fick lov att överätta den för oss. Man firar i två dagar först på kvällen är det en slags mottagning och på morgonen efter är det själva "bröllopsakten".
Vi bestämde oss för att gå på mottagningen, vilket innbebar att vi åkte till en stor Weddinghall som var otroligt vackert dekorerad med massor av blommor, girlanger och färggranna gudar. Själva rummet var som en sal med en scen längs fram där brudparet stod. Där stod de i flera timmar för att ta emot alla om ville gratulera dem, det var säkert en 500 gäster på detta bröllop. Längs väggen var en lång kö med folk som väntade på att få gå fram till brudparet lämna sin gåva och sedan bli filmade och fotograferade.

Själva salen med brudparet längs fram, folk som väntar på att gratulera i kö längs väggen. En filmkamera som filmade hela tiden och flera TV-skärmar där man kunde följa det som hände där framme. Ett band som spelade och sjöng hela tiden var det också.

Brudparet framme på scenen

Efter att vi varit tillsammans med Ajays familj och överlämnat vår present  så var det dag att gå ner på undervåningen för att äta. Det serverades bara vegetarisk mat vilken det alltid görs på hinduiska bröllop. Det var olika chapatas(tunna bröd), ris i olika smaker, olika grönsaker och chutneys med varierad styrka från hot till hot-hot .Man åt på plasttallrikar med hjälp av högerhanden antingen stående eller på en pall, i en ganska "skolmatsals" liknande atmosfär, ingen mysfaktor direkt. Det bjöds också på olika sötsaker, färsk frukt och glass.

Den starka chutneyn fick bli kvar på tallriken.

Efter vi ätit oss mätta tackade vi för oss och åkte hem, med brudparet fortfarande kvar på scenen.

Ajay med sin brorsson som fått nya fina kläder, guldringar och guldhalsband.



Ajays syster, mamma och svägerska.

Sill och nubbe

Dagarna bara flyger iväg och snart har en vecka gott igen. Har varit på golfbanan både i tordags, igår och skall dit idag igen. Håller jag på att bli golfnörd?! golfproffs?! eller blir man bara så här när man försöker lära sig detta svåra och frustrerande spel.
Igår kväll var vi bjudna hem till M på middag, vi var förvarnade om janssons frestelse. Smarrigt, smarrigt. Tyvärr så kan man ju inte lita på strömförsörjningen i detta land så någon jansson vart det inte för strömmen gick lagom när vi kom. Men M är inte rådlös snabbt fanns det sill, potatis och "gräddfil" framdukat på bordet. Till och med kall nubbe vart det och sånger därtill. Mmm... vad gott det var.

Oväntad lunch

Igår åkte jag ensam till golfbanan, tänkte att jag skulle träna lite på mina inspel och puttar. Det är ganska skönt att gå själv med sin caddie man kan slå tre fyra bollar när det är något speciellt man vill träna på. Det var nästan helt tomt på banan jag såg bara några caddies som spelade annars var jag helt själv.
Raju (min caddie) frågade om jag inte ville följa med honom och träffa hans familj efter rundan. Det ville jag förstås gärna så efter rundan åkte vi hem till "hans" by. Där visade han stolt upp sin lilla familj, dottern på 18 mån och sin fru. De bodde i ett litet hus gjort av betong och korrigerat plåttak, det var ett litet sovrum ett vardagsrum och ett litet kök. I köket fanns två gasolplattor som stod på golvet och en hylla med alla köksgrejer. Kylskåp och rinnade vatten fanns inte i köket, men de hade ett tvättrum i vardagsrummet. Jag blev bjuden på lunch nystekta chapati( tunnbröd) kryddad potatis röra, stekt ägg och någon söt efterrätt som såg ut som spagetti allting var jättegott. Jag och min chafför satt på de två plaststolar som fanns och vi var de enda som åt, kändes lite obekvämt men det är så det gåt till. Raju och hans fru var ialla fall jätteglada över att jag var och hälsade på och deras dotter var en riktig liten sötnos. Nu vet jag vem jag kan köpa det söta små klänningarna till som jag ser överrallt.

Raju och hans familj

Ingången till huset

Långweekend i goa

I eftermiddags kom vi hem igen från vår lilla semestertur till Goa. När vi landat och klev ut från planet kändes det genast att här var det ett annat klimat, det var mycket varmare och fuktigare än i Bangalore.
Under resan till hotellet kunde man se att det var ganska kuperat landskap med mer växtlighet(djungel) blandat med stora risfält. Vi hade bokat hotell på den södra stranden, det skulle vara lugnare en den norra delen hade vi hört. Att det vart lugnt kan man lugnt säga, stranden var i det närmaste öde förutom en liten stund på moprgonen och en stund på kvällen vid solndegången. Säsongen i Goa börjar inte förrän den 15 oktober, från och med då har de tillstånd att idka vattensport och ha solstolar på stranden.

Man behövde inte trängas på den nästan 2 mil långa stranden.

Efter en hel dag på stranden så tyckte R att vi var tvugna att hitta på något. Han hade träffat en taxichafför på stranden så han bokade in en sightseeing tur till nästa dag.

Vi började med att åka till huvudstaden Panaji som ligger mittemellan den norra och södra stranden, efter inköp av cashewnötter (från Goa) och en god cappuccino så åkte vi vidare norrut. Nästa stopp vart Fort Aguada ett fort som Portugiserna byggde 1612, det är hit alla indier åker på dagarna istället för att vara på stranden.

Inga skyddstängsel så långt ögat når, bäst att hålla sig nära muren.

Old Goa var nästa stopp för dagen där flera katedraler från 1600-talet finns bland annat den största kyrkan i Asien, Santa Catarina. Nu är vi ju inga större entusiaster för gamla kyrkor så vi tittade raskt igenom kyrkorna innan vi for vidare.

Sista anhalten för dagen var ett ekologiskt kryddplantage. Man har ju alltid föreställningar om hur saker och ting skall se ut eller vara. Jag föreställde mig ett plantage med de olika kryddvästerna snyggt och prydligt växande på rad. Fel kan man ha och det hade jag, hela plantaget såg mer ut som en djungel med de olika kryddväxterna växande "huller om buller". De kryddor som odlades var vanilj, peppar, muskot, citrongräs, tumeric, kryddnejlika, kanel och kardemumma. Vanilj växte som en klätterväxt längs kokospalmen, muskot växte som kokosnötter, all peppar (grön, svart, vit och röd) kom från samma planta färgen berodde bara på när man plockade den och hur man behandlade den. (torka, koka osv)

Vanilj som klättrar på en kokosträdsstam

Pepparklasar

Glatt överraskade av detta besök åkte vi nöjda hem till hotellet för ett dopp i havet efter denna svettiga dag. Sista dagarna tillbringade jag i solstolen eller i vattnet med en kort paus för att gå till restaurangen på stranden dom serverade färsk fisk och skaldjur. Deras kungsräkor i vitlök gick inte av för hackor med en kall öl till och utsikt över havet så kände vi oss ganska tillfreds. Efter en timmes flygning är vi tillbaka till Bangalore igen och imorgon är det vardag igen dvs golf för mig och arbete för R.



Puja och Goa

Puja är inte en ort i Indien utan en föreetelse. Just nu firar vi Dasara och då ber/välsignar (puja) man alla sina maskiner, bilar och fordon. Idag skulle vår bil välsignas eftersom vi(jag och Robert) inte visste hur man gjurde så skulle det göras hemma hos Ajay´s syster. Jag frågade om jag inte kunde få följa med för att se hur det hela går till. Jag var välkommen så imorse kom Ajay och hämtade mig och vi åkte hem till hans syster, jag trodde att det bara var vi och hans syser och svåger men så var inte fallaet. Vi var säkert 15 personer det var hans mamma, bror, svågers syster osv. Vi började med puja inne, de hade lagt alla svågerns alla maskiner(han är snickare) på ett bord där man även lade frukt, blommor och rökelse.

Pujabordet med alla verktyg och gåvor.

Efter vi välsignat detta fått andas in rökelse druckit lite kokosvatten gick vi ut för att välsigna fordonen. Alla fordon var dekorerade med blommor och målade med vissa tecken för att bringa lycka.

De smashade kokosnötter och vattenmeloner i marken, i vattenmelonen var istoppat en massa mynt så de fattiga barnen kastade sig över den och försökte få tag i mynten.

Puja för bilen

Framför varje däck lade man en lime så när man hade gjort färdigt sin puja körde man över limen allt för att bringa lycka till bilen. Det berättades för mig att om var gjorde en non-veg puja (dvs man åt kött) så skulle man hugga huvudet av ett djur (lamm, höna) framför bilen. Jag var glad att jag slapp vara med om det.

Lime som skall köras över

Efter pujan serverades det mat, eftersom det var en veg puja så var det vegetariskt. Kryddat grönsaksris med yoghurtsås och söta "bullar" i sockerlag allt smakade jättegott. När jag skulle gå därifrån fick jag "presenter". Frukt , puffat ris och sötsaker jag fick även en röd prick i pannan och gula streck på kinderna eftersom jag var gift.

Gåvor fick man innan man gick

Jag och Ajays brorsbarn

Det var en rolig och lärorik upplevelse fast jag vet inte om jag klarar av att ordna någon egen puja nästa år.

Nu är det dags att ta tag i packningen för imorgon åker vi till Goa för ett par dagar. Det skall bli spännade och se hur stranden och "nöjeslivet" ser ut i Indiens kanarieöarna. Den här gången åker vi till södra Goa där skall det vara lite lugnare en norra. Vem vet det kanske är alldeles för lugnt då får det bli norra nästa gång.