Trötta ben tillbaka från Nepal

Igår kom vi hem igen efter en vecka i det vackra Nepal.
Vi flög till Katmandu i lördags morse och vart hämtade av vår guide som tog oss på en sightseeing av staden.

Här är jag i den gamla delen av Katmandu med hus gjorda av sten och vacker utsirade träfönster och dörrar.

Vi åkte sedan till en av de mest kända Buddistiska tempel eller Stupa som det kallades, vi kom lagom till "bönen" dvs man går runt stupan samtidigt som man "ber". Fullt med både buddistiska munkar, inhemsk befolkning och turister som vandrade runt stupan.

Efteråt gick vi till en skola för Thangka Art Painting, det är en konstform som utövas av en de etniska folkgrupperna (Tamang) i Nepal, vars kultur, religion och sociala system är utvecklad ur den Buddistiska filosofins tankar. Tavlorna är berättelser om Buddha, livets cykel eller Mandala (visuell hjälp vid meditation)

Målningen är otroligt detaljerad och varje tavla tar månader att göra.

Dagen efter var det dag att ta oss till Pochara en 6 timmar bilresa för att komma närmare Himalaya. Halvägs till Pochara var det dags för ett nytt äventyr, forsränning stod på programmet. En två timmars färd som blev en femtimmarsfärd i både tuffa forsar (M ramlade av) och vacker natur. Mina armar var som betongklumpar när vi kom fram efter hårt paddlande för att ta oss igenom forsarna.

Ett glatt gäng som efter lite lunch är redo för mera forsar

Nästa morgon efter ompackning till ryggsäckar så gav vi oss iväg för vår trekking, två timmar bilfärd väntade innan vi fick börja traska. Det började bara med en mindre grus"väg" uppför, genom små byar.

Vandringens första men inte sista vattenfall.

Fram till lunch var det en ganska behaglig vandring uppför, efter lunch väntade tre timmars vandring uppför i stentrappor.Pust, Pust, ganska snart kändes det både i benen och andningen men upp kom jag. Vi somnade ganska ovaggat på vårt lilla teahouse efter lite varm mat. Dag två var en kort vandring endast 2,5 timme men den bestod av 2300 trappsteg.

Trappstegen tycktes aldrig ta slut

Väl framme möttes vi av en underbar utsikt över Annapurna bergen där flera toppar är över 8000m.

Den tredje dagen när träningsvärken i benen började kännas av hade vi den tuffaste vandringen. Vi började med att gå upp från 2900m till 3200m ner till 2900m för att sedan gå upp till 3200 m igen. Det sved i benen kan jag säga, nerför var nästan värre än uppför och detta var bara före lunch. Efter lunch började nerstigningen i form av just det stentrappor (jag har drömt mardrömmar om stentrappor) i ca 4 timmar, halvägs ner började det regna för att sedan övergå till hagel. Tur jag var så trött så jag inte reflekterade över det, däremot gick vi genom en vacker rodedenrodskog, tyvärr blommade den inte nu men man kunde förställa sig hur vackert det är i april när hela bergssidorna blommar. Väl framme i Ghandruk så var all möda värt det med de vackra bergen runt oss, när vi sedan på kvällen drack vårt vin som vår porter burit åt oss så kände vi oss ganska nöjda.

Utsikten från vårt rum sista natten, den skäms inte för sig.

Sista dagen var det "bara" nerför från 1900m till 1000m på fem timmar så det var ganska behagligt för mina stackars ben.

Äntligen framme och en kall öl smakade gott efter strapatserna.

Robert inhandlade sig en traditionell Nepalesisk mössa inför vandringen. Den hade han på sig under hela vandringen och så många glada kommentarer som han fått för den, han var deras Nepaliska broder.

Summering: En jobbig men rolig och vacker vandring med trevliga trekkingkompisar, en helt suverän guide och en snabb, stark porter. Nepal var lite Indien light med mycket mer turister än jag förväntat mig och Pochara var verkligen trekkarnas paradis, med masor av arrangörer som arrangerar olika trekkingturer.

Efter lite sightseeing i Pochara och Katmandu på hemvägen är vi hemma i Bangalore igen.

Tillbaka från Dubai

När man åker från Sverige till Dubai tycker man att det är en stor kontrast mellan länderna, när man åker från Indien är det nästan ofattbart. Att komma från trafikkaos med kossor, mopeder och Autoricksaws på motorvägen till 6 filiga vägar med bara nya flådiga bilar, från att se halvfärdiga hus bredvid gamla rivningshus till bara skyskrapor med arkitektur som överglänser det mesta. Det kändes som jag bara satt och gapade, kan man verkligen bo och leva så här. Första dagen tillbringade jag på ett shoppingmall som tog mig nästan hela dagen att gå igenom. Arkitekturen var uppbyggd kring olika länder som China, Egypten, Tunisien och Indien.

En Indisk elefant i shoppingcentrat.

Någon storshopping vart det inte tal om, tyckte att allt var för dyrt samt att det var vinterkläder som visades i alla affärer. Kunde inte se framför mig användingen av polotröjor. långkoftor och stövlar.

Affären som jag gick längts och dreglade i, var Geants (typ Ica maxi) . Hade nästan glömt bort hur det är att gå och handla och allt man vill ha bara finns. Ostar, grädde, kött, grovt bröd allt man längtar så efter här i Indien. Hittade Halloumi som jag inte kunde motså hoppas den klarade av resan hit.

På kvällen åkte vi till Dubai mall där världens högsta byggnad finns Burj Kahlif, med sina 166 våningar var den enorm. Framför tornet så hade de en vatten fontän som var enorm och otroligt vacker så framförden satt vi och njöt och åt en god middag.

Vatten fontänen som dansar till musiken.

Dagen där på tog jag hotellshutteln till stranden för att bada i det Arabiska havet några timmar innan vi var tvugna att checka ut.

Hade gärnat tillbringat resten av dagen vi poolen/stranden.

Vi avslutade vår tripp med ett besök på IKEA, kändes som man var hemma igen med alla svenska namn på alla möbler och saker. Lite smått och gott inhandlades såsom servetter, ljus kaviar och hårt bröd. Hårdvaluta här in Bangalore, ett par härliga dagar som gav mersmak.

Men nu är det bara att packa upp och packa om för nästa härliga äventyr. Den får ni höra om, om en vecka när vi är tillbaka.

Dubai och Nepal skall besökas

Idag åker jag och maken till Dubai, R skall jobba så jag får försöka uppleva Dubai för oss båda. Skall försöka hitta någon sightseeing tur så man kan få hjälp med att se det man bör se. Annars är det väl shopping som gäller, fick se att det fanns IKEA på ett av shopping mallen så jag skall försöka ta mig dit. Kaviar, hårt bröd, ljus och servetter hägrar.

Vi kommer hem tidigt fredag morgon och redan på fredag kväll styr vi kosan norrut till Kathmandu och Nepal. Där kommer vi att vara en vecka för att vandra i Himalaya, vilket vi verkligen ser framemot.

Första Hinduiska bröllopet

Igår var vi på vårt första bröllop här i indien, det var vår chafförs halvbror (hans pappa hade två fruar)som skulle gifta sig.
Inbjudan som vi fick var vackert dekorerad men skriven på Kannada så Ajay fick lov att överätta den för oss. Man firar i två dagar först på kvällen är det en slags mottagning och på morgonen efter är det själva "bröllopsakten".
Vi bestämde oss för att gå på mottagningen, vilket innbebar att vi åkte till en stor Weddinghall som var otroligt vackert dekorerad med massor av blommor, girlanger och färggranna gudar. Själva rummet var som en sal med en scen längs fram där brudparet stod. Där stod de i flera timmar för att ta emot alla om ville gratulera dem, det var säkert en 500 gäster på detta bröllop. Längs väggen var en lång kö med folk som väntade på att få gå fram till brudparet lämna sin gåva och sedan bli filmade och fotograferade.

Själva salen med brudparet längs fram, folk som väntar på att gratulera i kö längs väggen. En filmkamera som filmade hela tiden och flera TV-skärmar där man kunde följa det som hände där framme. Ett band som spelade och sjöng hela tiden var det också.

Brudparet framme på scenen

Efter att vi varit tillsammans med Ajays familj och överlämnat vår present  så var det dag att gå ner på undervåningen för att äta. Det serverades bara vegetarisk mat vilken det alltid görs på hinduiska bröllop. Det var olika chapatas(tunna bröd), ris i olika smaker, olika grönsaker och chutneys med varierad styrka från hot till hot-hot .Man åt på plasttallrikar med hjälp av högerhanden antingen stående eller på en pall, i en ganska "skolmatsals" liknande atmosfär, ingen mysfaktor direkt. Det bjöds också på olika sötsaker, färsk frukt och glass.

Den starka chutneyn fick bli kvar på tallriken.

Efter vi ätit oss mätta tackade vi för oss och åkte hem, med brudparet fortfarande kvar på scenen.

Ajay med sin brorsson som fått nya fina kläder, guldringar och guldhalsband.



Ajays syster, mamma och svägerska.

Sill och nubbe

Dagarna bara flyger iväg och snart har en vecka gott igen. Har varit på golfbanan både i tordags, igår och skall dit idag igen. Håller jag på att bli golfnörd?! golfproffs?! eller blir man bara så här när man försöker lära sig detta svåra och frustrerande spel.
Igår kväll var vi bjudna hem till M på middag, vi var förvarnade om janssons frestelse. Smarrigt, smarrigt. Tyvärr så kan man ju inte lita på strömförsörjningen i detta land så någon jansson vart det inte för strömmen gick lagom när vi kom. Men M är inte rådlös snabbt fanns det sill, potatis och "gräddfil" framdukat på bordet. Till och med kall nubbe vart det och sånger därtill. Mmm... vad gott det var.

Oväntad lunch

Igår åkte jag ensam till golfbanan, tänkte att jag skulle träna lite på mina inspel och puttar. Det är ganska skönt att gå själv med sin caddie man kan slå tre fyra bollar när det är något speciellt man vill träna på. Det var nästan helt tomt på banan jag såg bara några caddies som spelade annars var jag helt själv.
Raju (min caddie) frågade om jag inte ville följa med honom och träffa hans familj efter rundan. Det ville jag förstås gärna så efter rundan åkte vi hem till "hans" by. Där visade han stolt upp sin lilla familj, dottern på 18 mån och sin fru. De bodde i ett litet hus gjort av betong och korrigerat plåttak, det var ett litet sovrum ett vardagsrum och ett litet kök. I köket fanns två gasolplattor som stod på golvet och en hylla med alla köksgrejer. Kylskåp och rinnade vatten fanns inte i köket, men de hade ett tvättrum i vardagsrummet. Jag blev bjuden på lunch nystekta chapati( tunnbröd) kryddad potatis röra, stekt ägg och någon söt efterrätt som såg ut som spagetti allting var jättegott. Jag och min chafför satt på de två plaststolar som fanns och vi var de enda som åt, kändes lite obekvämt men det är så det gåt till. Raju och hans fru var ialla fall jätteglada över att jag var och hälsade på och deras dotter var en riktig liten sötnos. Nu vet jag vem jag kan köpa det söta små klänningarna till som jag ser överrallt.

Raju och hans familj

Ingången till huset

Långweekend i goa

I eftermiddags kom vi hem igen från vår lilla semestertur till Goa. När vi landat och klev ut från planet kändes det genast att här var det ett annat klimat, det var mycket varmare och fuktigare än i Bangalore.
Under resan till hotellet kunde man se att det var ganska kuperat landskap med mer växtlighet(djungel) blandat med stora risfält. Vi hade bokat hotell på den södra stranden, det skulle vara lugnare en den norra delen hade vi hört. Att det vart lugnt kan man lugnt säga, stranden var i det närmaste öde förutom en liten stund på moprgonen och en stund på kvällen vid solndegången. Säsongen i Goa börjar inte förrän den 15 oktober, från och med då har de tillstånd att idka vattensport och ha solstolar på stranden.

Man behövde inte trängas på den nästan 2 mil långa stranden.

Efter en hel dag på stranden så tyckte R att vi var tvugna att hitta på något. Han hade träffat en taxichafför på stranden så han bokade in en sightseeing tur till nästa dag.

Vi började med att åka till huvudstaden Panaji som ligger mittemellan den norra och södra stranden, efter inköp av cashewnötter (från Goa) och en god cappuccino så åkte vi vidare norrut. Nästa stopp vart Fort Aguada ett fort som Portugiserna byggde 1612, det är hit alla indier åker på dagarna istället för att vara på stranden.

Inga skyddstängsel så långt ögat når, bäst att hålla sig nära muren.

Old Goa var nästa stopp för dagen där flera katedraler från 1600-talet finns bland annat den största kyrkan i Asien, Santa Catarina. Nu är vi ju inga större entusiaster för gamla kyrkor så vi tittade raskt igenom kyrkorna innan vi for vidare.

Sista anhalten för dagen var ett ekologiskt kryddplantage. Man har ju alltid föreställningar om hur saker och ting skall se ut eller vara. Jag föreställde mig ett plantage med de olika kryddvästerna snyggt och prydligt växande på rad. Fel kan man ha och det hade jag, hela plantaget såg mer ut som en djungel med de olika kryddväxterna växande "huller om buller". De kryddor som odlades var vanilj, peppar, muskot, citrongräs, tumeric, kryddnejlika, kanel och kardemumma. Vanilj växte som en klätterväxt längs kokospalmen, muskot växte som kokosnötter, all peppar (grön, svart, vit och röd) kom från samma planta färgen berodde bara på när man plockade den och hur man behandlade den. (torka, koka osv)

Vanilj som klättrar på en kokosträdsstam

Pepparklasar

Glatt överraskade av detta besök åkte vi nöjda hem till hotellet för ett dopp i havet efter denna svettiga dag. Sista dagarna tillbringade jag i solstolen eller i vattnet med en kort paus för att gå till restaurangen på stranden dom serverade färsk fisk och skaldjur. Deras kungsräkor i vitlök gick inte av för hackor med en kall öl till och utsikt över havet så kände vi oss ganska tillfreds. Efter en timmes flygning är vi tillbaka till Bangalore igen och imorgon är det vardag igen dvs golf för mig och arbete för R.



Puja och Goa

Puja är inte en ort i Indien utan en föreetelse. Just nu firar vi Dasara och då ber/välsignar (puja) man alla sina maskiner, bilar och fordon. Idag skulle vår bil välsignas eftersom vi(jag och Robert) inte visste hur man gjurde så skulle det göras hemma hos Ajay´s syster. Jag frågade om jag inte kunde få följa med för att se hur det hela går till. Jag var välkommen så imorse kom Ajay och hämtade mig och vi åkte hem till hans syster, jag trodde att det bara var vi och hans syser och svåger men så var inte fallaet. Vi var säkert 15 personer det var hans mamma, bror, svågers syster osv. Vi började med puja inne, de hade lagt alla svågerns alla maskiner(han är snickare) på ett bord där man även lade frukt, blommor och rökelse.

Pujabordet med alla verktyg och gåvor.

Efter vi välsignat detta fått andas in rökelse druckit lite kokosvatten gick vi ut för att välsigna fordonen. Alla fordon var dekorerade med blommor och målade med vissa tecken för att bringa lycka.

De smashade kokosnötter och vattenmeloner i marken, i vattenmelonen var istoppat en massa mynt så de fattiga barnen kastade sig över den och försökte få tag i mynten.

Puja för bilen

Framför varje däck lade man en lime så när man hade gjort färdigt sin puja körde man över limen allt för att bringa lycka till bilen. Det berättades för mig att om var gjorde en non-veg puja (dvs man åt kött) så skulle man hugga huvudet av ett djur (lamm, höna) framför bilen. Jag var glad att jag slapp vara med om det.

Lime som skall köras över

Efter pujan serverades det mat, eftersom det var en veg puja så var det vegetariskt. Kryddat grönsaksris med yoghurtsås och söta "bullar" i sockerlag allt smakade jättegott. När jag skulle gå därifrån fick jag "presenter". Frukt , puffat ris och sötsaker jag fick även en röd prick i pannan och gula streck på kinderna eftersom jag var gift.

Gåvor fick man innan man gick

Jag och Ajays brorsbarn

Det var en rolig och lärorik upplevelse fast jag vet inte om jag klarar av att ordna någon egen puja nästa år.

Nu är det dags att ta tag i packningen för imorgon åker vi till Goa för ett par dagar. Det skall bli spännade och se hur stranden och "nöjeslivet" ser ut i Indiens kanarieöarna. Den här gången åker vi till södra Goa där skall det vara lite lugnare en norra. Vem vet det kanske är alldeles för lugnt då får det bli norra nästa gång.



Trekkingskor och golf

Helgen gick i golfens tecken. Robert, Martin och Tommy spelade på Bangalore golfclub i lördags medan jag och Gerd gjorde en utflykt för att se om vi kunde hitta tillbaka till en spännande antikaffär vi sett när vi åkte förbi i torsdags. Inte helt lätt att veta var vi såg den men med gemensamma krafter lyckades vi. Inga inköp vart det då vi tyckte det var alldeles för dyrt men många fina saker fanns det. Vi fortsatte till  Eka en annan inredningsaffär där jag köpte ett par urnor som jag tyckte var lite roliga.

Sista veckan i oktober har vi bokat en resa till Nepal, så idag stod inköp av trekkingskor på programmet.
Det finns en stor sportaffär (Declathon) som man måste vara medlem i för att få handla på. Är man medlem i OWC kan få bli medlem men det krävs ett speciellt intyg med stämplar och underskrifter så lite omständigt är det. Hur som helst så är jag nu medlem så vi åkte dit (1,5 timmes resa) för att se om vi kunde hitta kängor. Kängor fanns så det inhandlades tillsammans med speciella strumpor, en dagsryggsäck och trekking byxor plus lite annant smått och gott förstås. Eftersomvi var nära Clover golfclub åkte vi förstås dit och passade på att spela en runda. Robert slog två flugor i en smäll och satte på sig sina nya kängor för att gå in dem och går det gör man ju på golfrunda. Lite varmt vart det om fötterna när temperaturen drog sig mot dryga 30 grader och caddieserna såg lite undrande ut men det bjöd han på.

Tusen och en natt och 10 kg kaffe

I torsdags var det dags för svensklunch, en gång varje månad försöker vi svenskar som är hemma träffas och äta lunch tillsammans. Denna gång var det en restaurang som låg på andra sidan stan så det tog sin lilla tid (1,5 tim) att ta sig dit men det var det värt. När man klev in genom dörren var det som att kliva in i tusen och en natt. Maten var indisk med en massa olika små rätter serverandes av "alladin" pojkar.

Golfdags var det igen i fredags G och jag hade en riktigt bra runda så vi kände oss nöjda båda två. För en vecka sen frågade min caddie om jag ville att han skulle köpa kaffe åt mig. I området där hans frus familj bor odlas tydligen ett väldigt gott kaffe. Det ligger ca 25 mil från Bangalore och det tar ca 7 timmar för honom att ta sig dit med buss och tåg. Han tog med smakprov åt mig förra veckan och mycket riktigt det var ett jättegott kaffe. Så jag beställde 4 kg kaffepulver och 1 kg bönor, G beställde lika mycket . Idag hade han med sig kaffet och då berättade han att han fått åkt 3 mil till ett speciellt rosteri för att få tag på de hela bönorna. Det kändes lite pinsamt att han behövt åka så långt extra, men det gjorde inget försäkrade han och log med hela ansiktet.- Jag åker gärna och köper mera om du vill.