Projekt i slummen

Igår var dags för ett besök i ett slumområde ca 30 min från oss. F en av tjejerna, är med i ett voluntärprojekt där de har starat upp verksamhet för kvinnor bosatta i området.

Frida visar vägen

Det är oftast kvinnorna som är mest utsatta, de blir lämnade med barn och föräldrar medan karlarna kanske bor borta för att tex jobba på ngt bygge. Att då kunna bidra till försjörningen har gjort en stor skillnand för dessa kvinnor.
De får dels utbildning i hur ett företag skall drivas, med kvalitetsäkring, ekonomi osv, men de får även lektioner i engelska.
Verksamheten har olika inriktningar dels har de startat en secondhand butik där de tar emot kläder, leksaker, husgeråd och säljer det sedan för en billig peng ca 1-5 kr till de i området. De har även tillverkning av väskor som är gjorda av återvunnet material antingen "mjölkpaket" eller rissäckar. Det finns även en dagis verksamhet för de kvinnor som är med i projektet.

Tillverkningen i full gång

När vi kom var det sångstund för barnen det var något bekant över sången och det visade sig vara "broder Jakob" på hindi.

Vägen till lokalen, tll vä ett plåtskjul där en familj bor precis utanför en stort sopberg.

Adventsfirande

1:a advent har inte gått obemärkt förbi även om vädret som just nu är lite grått, inte riktigt skvallrar om att julen närmar sig. Igår var vi bjudna till familjen Z för adventsfirande vi hade med gemensamma krafter försökt att skapa ett litet julbord och lyckade över förväntan. Där fanns både Jansons, köttbullar, nubbesallad, gröt, vörtbröd, saffransbröd, glögg, pepparkakor och till och med knäck och ischoklad. Tänk vad man kan få ihop när alla hjälps åt och med lite extra leveranser hemifrån.
Efter en inledande femkamp där alla tävlade efter bästa förmåga smakade det bra med den jul inspirirande maten. När sedan mörkret föll så bidrog alla röda lyktor, julstjärnor och röda dukar till att man kunde ana julen är på väg. Tack fam Z för en stämningsfull 1:a advent, detta får gärna bli en tradition.

Julmarknad och bröllop

I lördags var det familjen Lundqvist sista dag, grabbarna åkte iväg redan vid halv sju till golfbanan. Det var tävlingar klockan ett så för att hinna gå en runda fick de lov att starta tidigt. Mia och jag kunde ta det desto lugnare vi skulle bli hämtade 11.30 för att gå på julmarknad. Varje år anordnar OWC en julbazar för att finansiera de olika välgörenhetsprojektan som de driver. Det var fullt med stånd som sålde allt från julsaker, bröd till smycken. M inhandlade ett smycke medan jag gick tomhänt därifrån, stämning var väldigt amerikansk med skolor som uppträdde och sjöng julsånger.

På kvällen var det dags att åka på bröllop igen den här gången var det en arbetskamrat till R som skulle gifta sig. En karta hade vi fått för att hitta dit men det tog oss ändå en felkörning för att hitta dit. Väl framme gick vi in i bröllopslokalen alla var glada och visade oss vägen till sittplatser. Väl sittande och tittande på brudparet började R bli lite skeptisk - Är detta verkligen Cindhu?  Klart hon var ju lite mer sminkad än annars. Inte förrän han gått fram och tagit kort och frågat de i entreen om det var Cindhu fick vi klart för oss att vi var på fel bröllop!!
Deras lokal låg ca 50 meter längre ner på gatan, så det var bara att traska ut med ett leende och gå till rätt bröllop, det var ju tur vi inte han lämna över presenten.

Ett tjusigt brudpar (det är kvinnan som är R arbetskamrat)

Efter att lämnat över presenten och tagit de sedvanliga fotografierna, gick vi en våning ner för att få mat. Den här gången satt man vid långa rostfria bänkar med ett bananblad framför sig, påminde lite om en sämre skolmatsal. På bladet serverades sedan maten det var "kypare" som kom och lade på diverse olika röror, det var kalla sallader och varma curries, ris och till efterrätt söta nudlar. Eftersom det var ett hiduiskt bröllop så var maten vegetarisk, när man fått sin mat var det bara att hugga in med fingrarna.

Väntar på "varmrätten"

R arbetskamrater låter sig väl smaka

Kerala och Indiens sydspets

Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen mun nu är jag tillbaka.  Vi har Sverige främmande, Andreas föräldrar har varit här i en vecka nu så tiden har bara runnit iväg. Vi har varit på lite tempel, shoppat och spelat golf här i Bangalore innan det i söndags var dags att styra kosan mot kusten. Denna gång gick resan till Kerala (God´s own country) sydväst om bangalore, efter en knapp timmes flygtur var vi framme. Där var värmen och luftfuktigheten klart högre än i Bangalore, efter 20 min bilfärd var vi framme vid vårt hotell, Molly´s retereat, som visade sig vara en riktig pärla. Ett litet hotell med bara 8 rum med en lite grekisk inspirerad omgivning, resturangen serverade också jättegod mat för en billig peng.

Stranden närmast oss var ganska lång och användes för att fiska på. Varje morgon lade de ut nät med båtar som de sedan drog in från land. Robert och Jimmy fick inte stå och titta så länge förrän de var tvugna att bli med och hjälpa till, tyvärr vart inte fångsten så stor denna gång så ngn färsk fisk fick de inte med sig hem.

Vi hyrde bil och tog en tur söderut på tisdagen, målet var Indiens sydpets för att se när de olika haven möts. Ca 2,5 timme skulle resan ta men vi gjorde några stopp på vägen dit. Ett mahradjapalats fullt med träsniderier vart vårt första stopp, palatset hade använts ända fram till 1940 av maharadjan (vet dock ej vilken) innan det togs över av regeringen.

Många vackra träarbeten fanns det i palatset.

Nästa stopp vart ett 1400 år gammalt tempel helt gjort i granit, man fick inte fotografera där inne så några bilder vart det inte. Vi fick en guidad av en av prästerna i templet, det är otroligt hur vacker de kunde mejsla ut figurer ur stora stenblock på den tiden. Det fanns även musikpelare, flera pelare huggna ur ett stycke sten som man fick olika toner i när man trummade på dem.

Vår färd fortsatte ner mot sydspetsen och till staden Kanyakumari eller Cape Comorin där Indiska oceanen möter Bengaliska havet. Det blåste ganska hårt så vi kunde inte ta färjan ut till "Indiska Frihetsgudinnan", men när vi fick se hur färjorna såg ut var vi inte allt för ledsna, de såg ut att kunna sjunka vilken dag som helst.

På vägen tillbaka gjorde vi vårt sista stopp, en båttur i kanalerna (Backwaters) i Poovar en rofylld tur med avslutning på Golden Beach för att se solnedgångnen.

Sista dagen var Mia och jag nöjda med att bara slappa vid poolen medan gubbarna som är lite rastlösa tog en promenad och kom tillbaka välinoljade efter att ha fått massage.

Väl hemma hemma igen var det arbete för R igen medan vi andra roade oss på golfbanan.

Golftävling och citymarket

I lördags var det dags för min första golftävling -Scandinavian open golf tour- en tävling som Robert arrangerat. Tävlingen gick på Eagleton, vår hemmabana och det kändes bra även om jag var lite nervös hur det skulle gå med mitt nya handicap. Jag har ju inte spelat i närheten av det sen jag fick det. 22 svenskar och norrmän hade anmält sig till tävlingen och klockan 8 var det full fart kring övningsbanorna. Klockan 8.30 gick första boll ut och jag gick i tredje, ett härligt gäng var vi och stämningen var på topp i bollen hela rundan vilket banade för bra resultat för oss alla. (gick precis på mitt hcp)

Glada tjejer innan första utslag

Även Robert gick det bra för som knep en andra plats i herrtävlingen.

Efter prisutdelning och en kall öl som smakade bra efter en dag i solen, åkte vi vidare till Tattv en indisk restaurang för gemensam middag. En härlig dag med mycket trevlig golf och många glada svenskar/norrmän.

Idag har jag varit på City market ett ställe jag velat åkt till länge men inte blivit av. Nu var vi 7 tjejer som drog dit och målet var att hitta band och pärlor. Citymarket är en "stadsdel" där allt säljs, det är en gata för cyklar, en för bröllpskort, en för skor, en för juveler osv. osv. Efter att ha irrat runt på alla dessa smågator som är fulla med folk, bilar, kossor i någon timme hittade vi äntligen rätt gata och pärlor och band kunde inhandlas.

Nrityagram - en dansskola gömd i det gröna

Igår var vi ett gäng tjejer som åkte till en danskola som vi hört talas om. Efter ca en timmes bilfärd som slingrade sig längre och längre ut på landet började man bli lite skeptisk till om vi var på rätt väg.
Plötligt var vi framme och här i ingenstans fanns denna oas av lugn och harmoni.

Skolan öppnades för 20 år sedan och lär ut traditionell indisk dans ( Odissi, Kathak eller Bharatnatyam ) eleverna som går där (ca 10 st) kommer från hela Inden och är noga utvalda. Utbildningen är först en 3 årig grundutbildning och sedan en avancerad vidareutbildning på 3 år, under utbildningen bor och lever de på skolan. Det var tre tjejer och en kille som övade när vi var där, takten hölls med hjälp av trummor och taktpinne. Tjejerna var i olika utvecklingsfas vilket gjorde att man kunde se hur svårt det var att lära sig dessa danser, allt var en fråga om perfektio från ögonrörelser till finger ställningar och fottramp.
Efter vi tittat färdigt på dessa otroliga dansare strosade vi runt i deras skolområde som var en oas av lugn med vackra stenbyggnader och grönska.

Gerd och en av dansarna

The Dream

" I dream of bulding a community of dancers in a forsaken place amidst nature. A place where noting exists, exept dance. A place where you breathe, eat, sleep dream, talk, imagine - dance.

A place where all the five senses can be refined to perfection. A place where dancers drop negative qualities such jealousy, small-mindedness, greed and malice to embrace their colleagues as sisters and support each other in their journey towards becoming dancers of merit.

"A place called Nrityagram"

Protima Guari (October 12 1948-August 18 1998)

" Ett fönster i danssalen"

En vecka till

Veckorna bara flyger fram och det redan gått en vecka sedan vi kom hem från Nepal. Vi har fått ett inneboende hos oss, Andreas som skall bo här en månad och gör sin utlandspraktik hos Robert. Det är kul att få lite ungdomar i huset, börjar vara ganska tomt med bara R och mig. I tisdag var vi till golfbanan allihopa för R och A var lediga så vi passade på. När jag kom dit tittade jag på handicaplistan igen för att se om jag stod med och det gjorde jag; mitt nya handicap 28!!! Vilken chock att hoppa från 36 till 28 på ett svep, jag vart alldeles chockad och spelade en usel runda. Nu har jag fått lite att bita i.
Det är bara att ta nya tag, så i onsdags åkte jag och spelade igen nu med tjejerna. Det gick det lite bättre men fortfarande är man alldeles för ojämn och bunkrarna är inte mina favoriter.

Igår och idag har jag haft hemma dagar, igår fastande jag i en bok som jag inte kunde släppa och idag hade jag bestämt mig för att baka bröd och kanelbullat. Idag gick baket ganska bra mot förra gången som var en katastrof och jag fick göra om degen tre gånger innan den vart bakbar.

Ganska skönt att inte behöva fara runt med bilen ibland. Ikväll blir det middag på HardRock Cafe har R ringt och meddelat det hade han och A kommit överrens om. Men klockan är bara fyra så jag har nog ingen ursäkt för att inte gå och träna först. Jag har inte varit dit på hela veckan så det är nog bara att masa sig upp ur stolen och gå dit och köra ett pass.