Äntligen besökt New Dehli och Agra

I torsdags var det äntligen dags att vända kosan norrut för att tillbringa en långhelg i huvudstaden och Agra.

Jag vart positvt överraskad av Dehli det var mycket renare än i Bangalore och trafiken flöt på med bra vägar  och trafikanter som till största del följde trafikreglerna.

Vi landande redan vid elvatiden på f.m så vi startade direkt med att bock av sevärdigheterna på vår lista. 

Första stoppet blev Qutb minar complex där den första muslimska staden byggdes på början av 1200 talet när de erövrat det sista Hinduiska kungadömet i Indien.

De byggde snabbt en moské på grunden av ett gammalt hinduiskt tempel så därför kan man se bilder på djur, gudar och blommar på stenpelarna runt moskeén.

Utmejslade stenpelare fulla med vackra motiv

En 73 m hög minaret lät man också uppföra.

Nästa bock på vår lista var det berömda Lotus templet eller Bahá I House of worship. Där man bjuder in alla människor oavsett religon och ras, för att kunna be till Världens skapare och uttrycka sin kärlek mellan Gud och människa.

En läcker byggnad för eftertanke och bedjan.

Mot kvällningen tog vi oss till en Cannaougt place en ganska nyrenoverad plats från kolonisationstiden då det var hjärtat i handelsditriktet, nu omgjort till shopping och restaurang kvarter.

Nästa dag var det dags för Old Dehli, den del som var Dehli fram till 1857 när Britterna invaderade staden.

Det som finns kvar idag är Red Fort, där maharadjan bodde, de gamla marknadskvarteren och den största Moskeén i indien, Jama Masjid. 

Att åka cykelricksha i de trånga kvarteren i Old Dehli en spännande upplevesle.

Vackert bodde de som hade makten, här är haremsflickornas hus på Red Fort

Efter en välbehövlig lunch var det dags för Hymayun´s tomb som visade sig vara snarlik Taj Mahal lite mindre, utan pelare och byggd i röd sten med marmor inläggningar.

Likheterna med Taj är slående.

Lördag morgon åkte vi då till Agra, de har nyligen öppnat en motorväg dit så det tog bara 3 timmar när vi väl kommit ut på motorvägen. En trefilig väg som var helt tom, nästan lite kusligt. Vi relaxade lite vid poolkanten när vi kom fram för vi bestämde att vi skulle åka till Taj vid fyratiden för att få uppleva solnedgångnen. Nu var det ju tyvärr ganska disigt så någon solnedgång att tala om vart det inte. 

Solnedgång eller inte så var det i alla fall en speciell känsla att stå framför detta otroligt vackra monument

Vår guide berättade att det tagit 22 år för 20000 man att bygga Taj Mahal som är en grav till minne av Shah Jahans tredje fru. Hon dog när hon födde hans 14:e barn, han hade två andra fruar men med dem hade han inga barn. 

Taj Mahal var mäktigt på långt håll men när man kom nära var det ännu mäktigare. Det var fullt med intarsior i marmorn av massor med olika slags stenar från hela världen i alla de färger. De bildade bla  vackra blomstermotiv.

Otroligt imponerande arbete!

Taj Mahal är byggt med den hårdaste marmor som finns, det är därför den är så väl bevarad fortfarande.

Jag känner mig som en lite rikare människa efter jag fått uppleva denna speciella plats och byggnad!!

Sop problematik!

Vi har sop problem här i Bangalore. Byarna runt Banglore där sopbilarna åker och tömmer sopor på fälten har börjat protestera. Soporna har kommit för nära byarna och dragit dit råttor, myggor och en väldig stank förstås. Sjukdomar börjar sprida sig och barnen blir sjuka. Så nu stoppar de sopbilarna som försöker dumpa soprna, vad händer då? Jo då dumpar man soporna i stan istället i parker under broar osv. Förbränningsstationer existerar inte och regeringen vart förvånade över att det producerades så mycket sopor!?
Hur löser man problemet, jo man inför med två veckors varsel sopsortering, våta sopor för sig och torra för sig. Ingen information om hur soporna skall hämtas eller var återvinnings stationer finns. Hur de sedan tänker ta hand om soporna är för mig höjt i dunkel, eftersom det inte finns några förbränningsstationer eller sopstationer, det hela är ganska skrämmande.

Vi har en sopplats utanför vårt hus, snett över gatan. Jag har inte sett att det är någon skillnad på soporna nu mot förut. Men idag var det någon slags sortering, men det fick de stackars sopåkarna göra gräva i soporna och sortera för hand.

Soportering alá Bangalore!

Dessarha-festival

En än gång är det dags att fira Desshara, det känns enklare /roligare detta år när man varit med om det än gång förut. Man vet lite mer om vad det handlar om hur hur man skall "uppföra" sig.
Dessarha är ju den högtid då alla maskiner,bilar och verktyg skall välsignas, för att inte råka ut för olyckor och att de skall fungera ett år till. Förra året var jag hos min chafförs familj som hade en stor puja för många bilar och hela släkten var där.
I år hade vi vår egen puja nere i garaget med bara vår chafför, Robert, jag och vår vakt.

Det började med att Harish tvättade bilen, sin MC och Roberts cykel, efter det är det dags för dekoration.

Blomstergirlang på bil och cyklar

Dags att välsingna fordonen först med rökelse sedan med vattnet från en kokosnöt.

En slags pumpa som färgats röd inuti och fylld med småmynt låter man en eld brinna på 

medan man välsignar.

Pumpan kraschas sedan med kraft ner i golvet(hade de varit barn i närheten hade de plockat ur alla mynt) och läggs bredvid bilen.

Dags för den avslutande överkörningen av lime som ligger under varje däck.

Nu när Roberts cykel är välsignad törs han kanske ge sig ut bland trafiken, men först blir det nog till att köpa en hjälm för säkerhets skull. När limen var överkörd fick vi lite indiska sötsaker och sedan skulle vakten ha lite pengar och sedan var det klart. Nu kan vi köra säkert ett år till!!

En till vecka har svischat förbi.

Förra veckan var vi några tjejer om åkte till Nrityagram en dansskola som ligger några mil utanför Bangalore.
Det är så härlig miljö därute och det är alltid kul att se när de tränar. Vilken kroppskontroll och koordination de behöver ha för att få till alla dessa små rörelser med händer, ögon och kropp. Denna gång fick vi se när de tränade inför en uppvisning trodde vi ialla fall. Det var tre som dansade den traditionella Odissi-stilen och två andra som hade en helt annan stil. Det är verkligen utrycksfulla danser som innehåller både lidande och glädje.

Träningslokalen

Dagen därpå när jag läste tidningen på morgonen fick jag se att de skulle uppträda på lördagskvällen inte alls långt från oss (gångavstånd!!). Detta måste vi gå på tänkte jag, så jag och A som också var på dansskolan med mig, gick till teatern för att köpa biljetter. Men se det gick inte, det gjorde man via internet. Hem igen för att boka /köpa biljetter, då visade det sig att man måste betala med kort eller internet bank Hmm, har inget som funkade. Medan  vi försökte komma på hur vi skulle göra ringde min telefon.

-hello Madam, this is from IndianStage I"ll see that you try to buy tickets.

-Ja svarade jag. Men jag kan inte betala via internet. Kan du inte skicka hit ngn med biljetterna så betalar jag  vid leveransen.

-Inga problem, skicka bara ett sms med din adress och hur många biljetter du vill ha så leverar vi dem imorgon. Kan detta vara sant!!undrade jag och A. Jajamensan det funkade!!! (Indien har sina postiva överraskningar ibland)

Showen var jättebra och det var kul att känna igen danserna från övningen. Nu med vackra kläder och smycken. Och som vi trodde var det två olika skolor, de var från en danskola från Sri Lanka de två som hade en annan stil. 

Lördagen började annars med ett besök på KGAs golfbana där The Hero Indian Tour spelades. Vi hade hört att bla Peter Hansson var här och spelade så det ville vi ju passa på att se. Mycket folk trodde vi det skulle vara men Indier är ju inte så sportiga så de satt och tittade vid 9:e och 18:e green, så vi var ett gäng på en 8-10 svenskar som följde hans väg runt banan. Han slutade på 68 slag så han avancerade uppåt och slutade som åtta.

Peter studerar banguiden, smala fairways tyckte han.

Klart vi var tvungna att ta ett idolfoto!!

I söndags efter vår golfrunda var vi inbjudna till Roberts arbetskamrat för att titta på deras dockutställning. 

Han förbereder denna i flera veckor i förväg genom att så gräs och bygga upp de olika temana. Detta gör han alltid i samband med Dessara en festival som börjar denna vecka och håller på i nio dagar.

Bröllop på hög (gudar) nivå!

Hästkapplöpningsbana

Några händelser den gångna veckan

Ibland tycker jag det inte händer så mycket vardagen går sin gilla gång med golf, skola, luncher och lite shopping emellanåt.
Men lite småsaker händer det ju alltid.
I söndags var vi på Clover och spelade andra deltävlingen i vår golftour. Jag lyckades komma på 3:e plats vilket jag är mkt nödj med även om det inte var någon av mina bättre rundor. Vi var 9 damer som var med denna gång så det var riktigt kul!.
På väg till Clover stannade vi på Declathon, en stor sportaffär, för att handla lite priser till tävlingen. Det vart både priser och en ny cykel till maken. En snygg MTB till ett bra pris tyckte han, men att cykla här i Indien är ju förenat med livsfara så han får nog vänta tills vi kommer hem med det.

Roberts nya cykel!

Jag berättade ju förra veckan hur de letade efter vatten på golfbanan och hur han visade var och de hade hittat vatten. I går när jag var där och spelade (för övrigt en drömrunda på 87 slag) höll de på att borra efter vatten precis där han visade mig var de "hittat" vatten med kokosnötterna och kedjan. 39 yards hade de borrat men ännu hade inget vatten kommit fram. Det blir intressant att se imorgon om de funnit ngt vatten.

Idag var jag på lunch med mina vänner här på norrsidan, vi provade på ett enklare Indiskt ställe som J varit på förut. Vi tog in lite olika rätter med kyckling, paneer, dal, raijta, naanbröd och ris, för 5 personer gick det på 100 kr inte mkt att bråka om gott var det också.

När Harish skulle köra hem mig var det plötsligt stopp på gatan i närheten där jag bor, så jag hoppade ur och gick hem. Då får jag se vad som orsakat stoppet, någon som trodde sig ha en lägre bil en den han hade!!

Trädet var i vägen, otur!!

"Vattenbandh!! "

Skall Karntakas regering låta Tamil Nadu, Pondicherry och Kerala få ta del av Cauverys vatten. Det är den stora frågan just nu!

Cauvery är sydIndiens fjärde längsta flod och rinner först genom Karnataka och sedan Tamil Nadu. Redan på slutet av 1800-talet började dispyten om flodens vatten då Marahdjan av Mysorse förstod att använda flodens vatten och planerade att bygga dammar för att kunna använda vattnet när det behövdes. Vilket inte gillades av de delar som låg söder ut, för även de var ju beroende av denna flod. Ett avtal skrevs under redan 1924 om mängden vatten som Karnatka skulle få spara i sina dammar och hur mycket de var tvungna att släppa vidare till Tamil nadu.

Problemet är att i år har monsunen varit alldeles för dålig, bara hälften av förväntat regn har kommit vilket gör att dammarna är halvfulla. Det leder till att dricksvattnet kommer bara räcka fram till januari om de släpper vatten till Tamil Nadu som de är ålagda att göra. Så nu protesterar oppositionen, bönder och allmänheten mot att regeringen tänker släppa vatten till Tamil Nadu. Idag är det en del protester även här i vårt område med folk som samlas och protesterar, dock lär det vara värre på de större vägarna och i Mysore. Jag har inte sett vare sig däckbränder eller stenkastning.

Så här sitter vi igen utan att kunna ta oss någonstans eftersom det är utlyst bandh och regeringen räknar med upplopp osv så det är inte säkert att vara ute på gatorna.

Det var tur vi bytte andra deltävlingen av vår golftour till imorgon, för då är det som vanligt igen!:)

Små händelser i vardagen

Häromdagen när vi var på väg till golfbanan(som vanligt) och stod och väntade i en bilkö(som vanligt) fick vi se en liten annorlunda last i Auton bredvid oss:

Hur han fick alla hönor att ligga still förtäljer ej bilden!

På golfbanan fick vi syn på ett gäng gentlemän. En av dem var klädd i vit kurta och vita byxor i handen höll han en kokosnöt, han gick fram och tillbaka samtidigt som kokosnöten rullade fram och tillbaka i handen på honom. Vi undrade förstås vad de gjorde, svaret var han letar vatten.

Något senare kom vi närmare männen så jag frågade om vad de gjorde och om jag fick ta kort. Mycket riktigt letade de vatten, jag frågade om de hittat vatten och de hade de. Han demonstrerade hur hans guldkedja började svänga runt, runt där vattnet fanns. Han gick sedan ca 10 m bort och visade att där hängde kedjan bara rakt ner = inget vatten. 

-Hur djupt får ni gräva innan ni hittar vattnet då ? -frågade jag.

- 150 meter!! , svarade han. (jag tänkte i mitt stilla sinne att så djupt hittar man nog vatten överrallt?!)

Här finns det vatten enligt guldkedjan!

Här finns inget vatten!

Igår var jag och Gerd och spelade golf med Clover- tjejerna på andra sidan stan. Det är alltid lika kul att byta bana ibland, helst när det dessutom gick ganska bra. Det hände dock en rolig grej, kommer inte ihåg vilket hål det var, men när vi slagit ut kom plöstligt en örn och tog Jyttes boll och flög iväg med den. Som tur var flög den mot green och lämnade den några meter längre fram. Diskussion utbröt om huruvida bollen skulle återplaceras eller ej. Vi struntade i det och tyckte det var ju en bra dresserad örn som lade bollen närmare hål.

På vägen hem mötte vi helt plötsligt någon slags parad med utklädda människor. Vi sade till Harish att stanna bilen så vi kunde ta ett kort. Vad händer, jo polisen som är med och dirigerar tåget vinkar fram alla deltagare i paraden till bilen så vi kan ta bra kort, samtidigt som vi stoppar upp hela trafiken. Härliga Indien!

När paraden kom närmare upptäckte vi att den bestod av MÄN!

Ganesha firande och Bandh

Selvi och Harish har dekorerat våra Ganesha.

Igår hade vi bjudit in ett tjugotal personer för att fira Ganesha elefantgudens födelsdag. Vi bor ju nära Sunkey tank där det är tillåtet att doppa/sänka ner Ganesha i vattnet. Fram emot halvsex tiden gick ner till "sjön" för att se hur stämningen var.

En söt liten tjej med sin gud Paravati som vi gick förbi på väg till Sunkey Tank.

Pooja, med rökelse, koksnöts krossning och utsmyckning av Ganesha innan nedsänkning.

Det var utvalda män som jobbade nedsänkare av stora och små Ganeshor, tre dopp och sedan lät man den sjunka.

Det bjöds även på underhållning

Jag och Riiham

Ju längre kvällen led desto mer partystämning vart det. Framåt 10-11 så var det totalt tjockt med bilar, traktorer, lastbilar, mopeder och människor utanför oss. En del med trummor, en del med neonljus en del skrikandes eller sjungandes. 

R fick kontakt med ett gäng grabbar som gjorde pooja utanför vårt hus.

I morse när jag tittade ut syntes det att det varit party igår. Fullt med blommor, övergivna Ganeshor, bananblad, mat tillsammans med det normala skräpet. Bara efter någon timma kom "gatstäderskorna" och sopade upp och gjorde fint. Nu är vi redo för kvällens firande, detta kommer "bara" att hålla på i sådär 11-12 dagar!!

Idag har vi fått en extra "helgdag" eftersom regeringen utlyst Bandh, dvs risk för upplopp. Inga bussar går, fabriker och affärer är stängda, och vi uppmanas att hålla oss inne. De har kallat in 14000 extra poliser och 200 plutoner med soldater för att hålla "ordning". Nu är klockan halvtolv och vi märker inget i vår lilla del av staden men för säkerhetsskull jobbar R hemifrån. Klockan 6 skall allt vara som vanligt igen.

Säga vad man vill om Indien men det blir aldrig långtråkigt!!

Skola x 2

Den här veckan började som vanligt med en tur till "min" skola i slummen. Idag hade vi planerat att med de yngre skulle vi leka lite med vatten färger. De skulle använda ett sugrör för att blåsa ut färgen på pappret och sedan försöka se några mönster/bilder i detta. En inte alldeles enkel uppgift visade det sig, de har svårt för att  använda sin fantasi. Jag hamnade vi ena grabb bordet och det slutade med vatten över hela bordet förstås.

I den äldre gruppen skulle vi arbeta med människokroppen. Jag hade förberett en schematisk bild av en kropp med ett huvud, kropp, 4 armdelar och 4 bendelar. Dessa skulle de rita på ett rutat papper och sedan klippa ut. Problemet var att de nog aldrig sett rutat papper förut, så när jag sade att huvudet skull vara 3x3 rutor förstod de inte. Den ena pojken ( hade killar igen) kunde inte få till det fast jag ritade ut prickar i hörnen på figuren. Ett, två tre hade han gjort ben som var 2x0,5 ruta istället för 2x5 rutor. det var jättesvårt för de att se hur det skulle se ut , även om de hade en modell bredvid sig. Till slut så fick de i alla fall till det och nästa steg var att de skulle limma ut delarna på ett färgat papper i någon pose, tex ballerina, tyngdlyftare och sedan rita dit lite attiraljer.
Det roliga var att killen som hade så svårt att få till kroppen när han ritade tyckte det var jättekul när han klistrat dit kroppen och vi ritade en fallskärm osv. Han log med hela ansiktet och ville ha ett nytt papper så han göra ett hemma. Då känns det bra!

I tisdagsmorse när jag gick skulle ta min vanliga tur runt sjön fick jag se en trevlig figur. Det var tur att den inte levde!

Riktigt långhårig och säkert 20 cm lång var den.

Det var sedan dags för mig att åka till min egen lektion, det är riktigt roligt. Idag läste vi Indiska folksagor/sägner. Vi lärde oss att det är viktigt att ha någon att dela sina bekymmer med, att Gondi (ett folkslag från mellersta Indien) inte är att lita på och det straffar sig att vara elak.

När jag tog en tur till min affär här ner på gatan fick jag lite sällskap.

Bussstrejk

I normala fall är trafiken här ganska kaotisk, i torsdags och fredags när busshcaufförerna strejka och alla bussar var inställda var det totalt omöjligt att ta sig fram. Till och med på våra små vägar i kvarteret var det köer. Jag höll mig hemma så mycket jag kunde.
Nu har strejken avslutats men om de fick någon högre lön och bättre villkor det vet jag inte, jag har inte läst om något resultat i tidningen i alla fall.

I fredagskväll var vi på HardRock Cafe (första gången efter sommaren) man blir alltid lika glad när mankommer dit mysigt, trevligt, gott  och billigt 65 kr för en burgare. Vi träffade M som kommer att flytta hit med sin familj 1:a oktober. Det blir kul med lite nya svenskar på denna sida stan eftersom så många flyttade hem i somras.

Lördagen ägnad vi åt golf förstås, där mina första nio gick som en dans. Jag gick på 42 slag, gissa om min caddie var stolt!! Resterande gick inte lika bra med två katastrofhål, sedan började det spöregna så vi bröt på 15:e det var nog lika bra det.

Vi och fam Andreasson for hem till oss efter golfen för i kväll skulle vi äta svenskt!

Jag hade gjort laxpaj till förrätt, varmrökt lax med hjortronsås till varmrätt och till eferrätt var det punschparfait med exotiska frukter. Mmmm vad vi njöt.

Söndagen var inte lika kul då R antagligen ätit något olämpligt (säkert kyckling mackan på golfbanan) så han tillbringade dagen nära toaletten. Det var lite tråkigt för vi hade bjudit över våra Egyptiska vänner på mat, så där stod vi med 2 kg oxfilé som skulle grillas. Som tur var piggnde han på sig framåt kvällen så det löste sig. 

Grilla på balkongen? Inget problem här i Indien.

Tillbaka i Bangalore efter en härlig svensk sommar

Faktiskt så var det så att jag uppskattade den svenska sommaren trots in brist på varma soliga dagar. Det jag kände att jag saknat mest var de långa ljusa kvällarna och friheten att kunna ta bilen och åka vart och när man vill på egen hand. T.o.m Ica Maxi var härligt att åka till för att kunna handla det man tänkt sig, dessutom fanns allt i samma affär.

Jag kommer sakna mina sköna skogspromenader.

När det närmade sig avresan tillbaka till Indien så kändes det också skönt, nu har jag varit här några veckor och vardagen här har börjat rulla på igen.

Skolan som jag hjälper till på är igång igen och vi har redan hunnit haft lektioner i två veckor. Det var jättekul att komma tillbaka för jag fick ha samma klass som vi hade förra året. Jag kände igen dem och de mig så nu känns det som om de törs prata lite mer och börjar förstå lite bättre vårt arbetssätt. Vi har även fått en Åk 8 (13-16 åringar) de är lite bättre på engelska så det blir nog kanske lite lättare med dem.

Själv har jag också tagit mig i kragen och satt mig på "skolbänken", så allvarligt är det inte, men jag har börjat gå på en English conversation class. Det är medlemmar ur OWC som arrangerar den, vi är "elever" från olika håll i världen som Frankrike, Belgien, Kina, Mexico, Brasilien, Tyskland, Indien och Kenya.

Det har varit full fart sedan jag kom tillbaka från Sverige.Vi har haft vår första deltävling i vår Scandinavian open golf tour, där jag lyckades ta hem segern i damklassen. Tyvärr var vi bara tre damer som kom till start denna omgång men vi hoppas på fler till nästa omgång.

Ett glatt gäng innan start.

Men ibland går inte bollen dit man vill!

Idag har jag haft damlunch hos mig, jag fick besök av de från "andra" sidan (stan) plus några av "granntjejerna". Det vart en helsvensk lunch med ärtsoppa (som behövde 3 timmars koktid innan den vart klar), hemgjord punch, hårt bröd och prästost. Riktiga rariteter för oss i detta land. Till efterätt hade jag bakat äpplepaj och gjort vaniljsås t.o.m svenskt kaffe vart det! Uppsakttat?? jajamensan!!

"Sverige semester" startar om några timmar!

Idag är sista dagen i Bangalore innan jag åker hem för vad jag hoppas en härligt varm sommar i Sverige.
Det jag saknar är faktiskt de långa ljusa kvällarna (förhoppnisvis förmörkas de inte av grå tunga regnmoln), att kunna ta mig själv vart jag vill och ICA MAXI! Tänk att snart kunna få gå och handla i en affär som har det man tänkt sig.
Sista veckan har vi haft lite strul med internet så jag har inte haft möjlighet att bluddra på bloggen.
Om man skall samman fatta vecka som gått så har det bestått av avsked, flera familjer avlsutar sin vistelse här och vänder kosan hemåt igen. Det känns alltid lite tråkigt och tungt när det är människor man lärt känna och tycka om, vi  kommer att sakna dem. Åker någon kommer det alltid någon ny som man får lära känna det är det som gör det spännade och berikande, människor man kanske aldrig hade  mött annars.

Jag och Anette hade en liten incident när vi åkte från golfbanan häromdagen, vi fick nämligen punktering. Jag försökte erbjuda Harish mina tjänster, efter några goda råd från mig tyckte han vi skulle sätta oss i bilen och vänta.

Trots dåliga verktyg var vi på väg igen efter 30 minuter

Annars har veckan bestått i att försöka handla allt man tänkt sig, och det är ju inte det lättaste.

I fredags var jag och Gerd och golfade och då fick jag två kassar med färska Mangos av min Caddie. Hans pappa hade varit och plockat dem åt mig, så nu försöker jag få plats med en del av dem i mina väskor hem.

Nu skall jag återgå till packningen har svårt att förstå att det bara är 10 grader hemma, jag vill bara packa ner shorts och linnen. Har insett att jag nog måste ha fliströjan när till hand när jag kommer fram imorgon eftermiddag.

Jag och 50000 till!

Var på arenan igår kväll för att titta på cricket. Cricket är ju nationalsporten här så att ha bott här utan att gå på en match känns oförsvarbart.
Det var semifinal igår mellan Chennai och Mumbai, Bangalore hade redan blivit utslagna. Roberts en arbetskamrat hade lyckat ordna biljetter och han var även med och kunde förklara spelet för oss.
Med 50000 åskådare på plats blir stämingen lätt hög även om inte spelet är precis någon nervkittlare.

Fullsatt arena!

Det ropades och klappades så fort någon gjorde mer än ett poäng eller om de tyckades bränna någon.
Till och med jag rycktes med på slutet för jag höll på Chennai och de var inne först och lyckades göra 180 poäng, med flera 4 och 6 poängare på slutet. Sedan var det bara för Mumbai att försöka göra mer poäng men det gick inget vidare. Det slutade med att alla slagmän vart utbrända! Så jag och Chennai tog hem segern.

Chennai i gult brände ut alla slagman!

Gamla muskler i bruk igen

Idag har jag gjort något som jag inte har gjort på flera år, jag har varit och ridit. Anette går och rider här och vi har vid flera tillfällen pratat om att jag skulle bli med och rida. Idag var det dags, A hade bokat en timmes lektion för mig medan hon skulle ut med en guide för att rida i naturen. Vilket fint stall, jag vart för en gång skull positivt överraskad! Välskötta hästar och ordning och reda!

Anette får hjälp att spänna sadelgjorden

Jag ville börja med att ta en lektion för att känna hur det var att sitta på en häst igen och se om man hade några färdigheter kvar. Det var härligt men jobbigt, hade glömt hur mycket man använde insidan av benen det kommer att kännas imorgon. Eva, min rídlärare tyckte att jag red bra så det var inga problem med att följa med Anette ut i skogen nästa gång om jag ville. Jag kunde även boka henne om jag ville ta hopp lektioner, eller rida dressyr. 1 timme med privat lärare kostar ca 250 kr! Vill man rida ut med guide kostar det bara 200 kr, det här var inte sista gången jag rider i Indien.

Volt vänster!

Vacker häst och omgivning

Välskötta stall

En weekend med svenskkänsla

Fredags morse styrde vi kosan mot Ooty en stad som ligger 7 timmars bilfärs sydväst om Bangalore. Ooty kallas "Queen of hill stations" och ligger  2286 möh och ligger i hjärtat av Nilgirisdistriktet. Det var de engelska guvernörerna från Chennai som i början av 1900-talet kom hit för att njuta av det sköna klimatet. När vi var där var det som en härlig svensk sommar ca 25grader på dagen och lite kyligt på kvällen så man kände för långbyxor (tyvärr tog jag inte med några) och en tröja. Temperaturen stiger inte över 28 grader men kan gå ner till 0 under regnperiden i juli.

Ganska charmigt hotell som var ända från mitten av 1800-talet, en härlig trädgård med vanligt svenskt gräs och till och med MASKROSOR.

När vi kom till Ooty upptäckte vi att vi inte var de ända som tänkt åka hit denna helg. Det var massor och jag menar massor med Indier som var här på semester. Just denna helg var det dessutom en blomstershow i Botaniska trädgården dit vi styrde kosan först.

Färgglada blommor och färgstarka Indier

Vi kände oss inte ensamma, ibland undrade om det var vi som var attraktionen det var många som ville bli fotade med oss.

En hästkapplöpningsbana och en golfbana hade engelsmännen också sett till att bygga när de kom på 1900-talet. Golfbanan var vi ju tvugna att prova. En bana som gick upp och ner längs bergsryggen och bjöd på flera underbara utsikter. Standarden på banan var annorlunda med en fairway som var mer som än bättre gräsbeklädd åker(man fick fritt omplacera bollen på fairway, en lokal regel) men vad kan man begära när de använde får för att trimma gräset med. Jag gick runt på 102 slag och R på 105 så jag kände mig ganska nöjd det var en svår (förutsättningarna var lite annorlunda ) och jobbig (att gå upp och ner var man inte van med) bana.

Klippning pågår

Hade man tur rullade bollen ända ner på green,

hade man otur studsade den 180 grader rätt ut i skogen.

 Ooty är annars känd för sina teplantage så på söndagen tog R sig en tur till ett teplantage i Conoor. Det vart både en rundvandring på plantaget och en genomgång i rosteriet. Själv var jag på hotellet för att kurera min påkomna Indien mage inför bilresan (som är en nära döden upplevelse var 10:e min) hem.

Träden som står bland buskarna hjälper till att suga upp vatten om det är för blött,

 men när det är för torrt avger den vatten.

Rosteriet verkade väl inte vara alltför modernt, men teet vart gott ändå.